Jag kan inte sluta tänka på att jag saknar vikbolandsskolan, väldigtväldigt mycket!
Jag trivdes inte till en  början i klassen och ville byta. Under dessa tre år tyckte jag inte om min klass särskilt mycket.
Nu när vi flyttat upp en snäpp till gymnasiet kan jag inte rå för att jag saknar alla. Jag tror inte någon ny klass kan jämföra sig med den gamla, plus att jag är väldigt glad för att jag inte bytt klass. Visst det var tjaffs och tjat på lektionerna. Det kunde nog inte gå en dag utan att något hände. Nu när man ser baka på det, så hade vi ju ganska roligt öven fast vi inte hade så bra sammanhållning.  oh, dessa dagarna i korridorerna med Karin och Bea. Alltid skratt, alla kunde nog höra när vi swischa förbi. Vi bara gick runt, runt och runt. Maraton nästa kanske? Jag kommer ihåg när vi skulle se hur lång tid det tog att gå jätte snabbt runt kafeterian. Jag kommer också ihåg när vi satt i hörnet av kafeterian och vi bara låg och asflabba! Alla bara glodde på oss, som om det var fel på oss. Jag har ingen aning om vad vi skrattade åt, men kul var det. På lektionerna var det bara vi som fick prata. Ingen sa till oss, det var bara vi som fick sitta och småprata för vi jobbade ju så bra ändå. Eller hur ? ;)
Jag saknar vikbolandsskolan och jag saknar er. Punkan och slutan!